Det var inget allvarligt!

Ja igår spenderade jag och Herman eftermiddagen på barnmottagningen på sjukhuset.
Vi hade fått tid kl 13:30, och fick komma in strax efter.
Först var det en sköterska som vägde och mätte honom. Sen fick vi gå in i ett annat rum och vänta på en läkare.
Han kom efter ca 10 minuter.
Ställde massa frågor om Herman ätit något ovanligt, om vi bytt tvättmedel osv.
Tittade på utslagen.
Funderade lite. Gick och hämtade en annan läkare.
Hon tittade på utslagen. Snackade en massa latinska ord med den första läkaren.
Sen sa hon att hon trodde det var virusutslag, men för att utesluta någor annat skulle dom ta ett blodprov.
Men först skulle han Emlas.
Fick återigen vänta en stund innan en sköterska kom för att sätta på Emlan (en bedövningssalva).
När hon gjort det sa hon att den var tvungen att verka i minst en timma innan de kunde ta provet.

Jaha.. Bara för oss att gå ut på stan en sväng då..
Då kom jag på att jag inte hade med mej någon vagn! Hade ju inte trott att vi skulle bli kvar så länge!
Misstänkte också att Herman började bli hungrig, eftersom han inte ätit något sen vällingen på morgonen. (Han var inte intresserad av något efter det..)
Ringde Tina. Bara sonen som var hemma.
Ringde svägerskan.. Ingen som svarade.
Ringde mamma.. Ingen som svarade.. Och inga nycklar till dom hade jag med mej..

Bestämde mej för att gå och handla lite barnmat och sätta mej på ett café medans vi väntade..
När jag stod i kassa och skulle betala, upptäckte jag att visakortet inte låg i plånboken! Jocke hade använt det dagen innan och glömt lägga tillbaka det!
Så det var bara att knalla hem till Tina och hoppas att Christoffer var kvar hemma!
Det var han som tur va!
Snodde lite youghurt till Herman som glatt smaskade i sej det!

Sen var det dags att åka tillbaka till sjukhuset.
När de tog bort plåstret som höll Emlan på plats så började Hermna skrika. Han skrek så han skakade stackarn!
Och jag började nästa gråta jag med.
Det var så hjärtskärande att se och höra honom!
När provet var taget, blåste de lite bubblor, gav honom några ballonger och berömde honom jättemycket!

På hemvägen somnade han...
Jag lät honom sova efter dagens påfrestningar.
Vi var väl hemma vid halv fem.

Sen vid sex-tiden ringde de från sjukhuset. Proverna de tagit var fullt normala!
Så det var "bara" virusutslag. Och dom var helt ofarliga och skulle försvinna av sej själva.
Fatta vilken tung sten som föll från hjärtat!
Det var inget allvarligt med min lille goding!

Idag är han lika pigg som han brukar.
Utslagen är kvar, men de har börjat blekna. Är mer rosa nu än illröda som de var igår.
Han är inte jätteintresserad av att äta. Har bara ätit vällingen imorse, men han är väl förhoppningsvis hungrig när han vaknar efter middagssömnen.