Vad tiden går fort!!

Idag fyller Herman 7 månader!
7 månader!!!
Fattar inte vart tiden tagit vägen..
Tycker inte alls att det var längesen jag låg där på förlossningen och kämpade..
Men det är ju uppenbarligen..
7 månader sen...

Jaja..
Här kommer i alla fall några nya bilder på min lille goding!

Sötast i stan!!

Så här ser man ut när man ätit katrinplommonpuré..

Försöker trixa lite.. Ska nog bli fotbollsproffs när han blir stor..

Puss på dej älsklingen!!

Spänningen är oooliidliig!!

Ja nu är det spännande!!!

Vem drar vinstlotten?

Vem får nitlotten?

Vem får gå hem med svansen mellan benen?

Vem går segrande ur striden?


Förhoppningsvis får vi snart svar på dessa frågor...


Till er som vet vad det handlar om, skriv inga direkta kommentarer om det än.. Vill ligga lågt ett tag... :-)

Cykelnisse

Igår var jag och Tina ute och gick milen.
Efter ett tag mötte vi en kille på cykel.
Inget konstigt med det, förutom att vi sällan möter cyklister. Oftast är det löpare och promenerare vi stöter på.
Efter ett tag ser vi på håll ytterliggare en cyklist som kommer mot oss.
Nej, vänta lite nu!

Det är ju samma kille!
Han har uppenbarligen cyklat ett varv till!
Och fort cyklade han, så vi trodde att det var milen han cyklade.
Jaja, är man en hurtbule så är man.

När vi har några kilometer kvar av våran knatning, så ser vi på håll en cyklist som är på väg mot oss.
Vi börjar fnissa lite.
-Är det samma kille igen tror du? undrar jag.

Japp.
Det var det!

När han är på lagom hörbart håll säger Tina tillräckligt högt för att han skulle höra:
- Hur många varv ska han cykla egentligen???
Killen på cykel bara tittar på oss och flinar medans han passerar oss.
Han tyckte säkert det också var lite småroligt..

Han kanske tävlade med sej själv om hur många varv han skulle hinna cykla medans vi gick milen...
Eller också tyckte han bara det var så otroligt kul att cykla...

Fredagslyx eller Alltid lär man sej något!

Igår bestämde vi oss för att äta lite gott.
Rostat bröd med aioli och MASSVIS med räkor!
Och då passar det ju perfekt med ett glas vitt vin till.
Fredagslyx alltså, fast det var en vanlig torsdag.

Vi dricker sällan vitt vin hemma, men jag kom på att vi hade en gammal blå katt i förrådet där diverse drycker finns...
Den har vi säkert haft i fem-sex år. Vet inte varifrån vi fått den, men hur som haver..
Gick ut och letade reda på vinet och Jocke fick äran att öppna flaskan.
Eftersom flaskan var blå, så kunde vi ju inte se vinet förrän vi häll upp det.

Vi valde att inte dricka upp det..
Det var mörkt gult..
Såg ut som..

Äppejuice..

Eller öl..

Eller..

Ja gissa själva..

Inte smakade det något vidare heller. Hade en mycket mystiskt småläbbig smak..
Misstänker att den var för gammal..
Det visste jag inte att vin kunde bli..
För gammalt alltså..
Men Alltid lär man sej något!

Valde istället att dricka fläderdricka! Fast i vinglas förståss!
Ville ju fortfarande att det skulle kännas lyxigt den där vanliga torsdagen!

Avslutar med att säga grattis till min älskling som idag fyller... År.

Snart dags igen!! Yeay!!

Om 1 1/2 månad är det återigen dags för min och Tinas årliga tur på Kinnekulle*.
Igår när vi var ute och gick milen så började vi prata om hur vi haft det på tidigare kullen-knallningar.

Som första året te x..
Då parkerade vi bilen på högkullen och gick ner mot Hällekis camping, där vi lagade till vår lunch. En massa änder envisades med att springa runt benen på oss och tigga mat. Inte alls kul, för de var extremt närgångna, och lite folkilskan (i alla fall mot oss..)
Sen fortsatte vi mot vårt övernattningsmål, ett vindskydd i Västerplana. Vi kom fram sent, det ahde redan mörknat, så vi gjorde iordning elden och satt sen och pratade. Vi var helt slut! Det hade varit betydligt jobbigare än vad vi trott! Men vi kom väl in i nån andra andning eller nåt, för vi satt uppe och pratade till klockan var över ett på natten.

På morgonen vaknade jag av ett mindre trevlig besked...
Det fanns inget vatten!! Enligt kartan vi köpt på turistbyrån, så skulle det finnas tillgång till vatten vid vindskyddet, det var ju därför vi valt att övernatta just där! Men tydligen så var kartan felmärk, för det fanns inte en droppe vatten i närheten!
Så nu gällde det att snåla. Vi visste att det fanns vatten vid Lasses Grotta.. En mil bort!! Och vi hade väl ungefär 1/2 liter var tills dess..
Ni kan ju tänka er själva..
Gå en mil i värmen , med en packning på ca 17 kg på ryggen och endast 1/2 liter vatten att dricka...
Så när vi väl var framme vid Grottan, så var det svårt att inte bälga i sej vatten! Fast vi visste att det inte var bra att göra så.. Men vi var ju så törstiga!

Efter maten så forstatte vi den sista milen tillbaka till bilen.. Som ju stod parkerad på högkullen.
Väldigt klantigt visade det sej..
Eftersom vi nu var väldigt trötta, hade skavsår lite här och var, och en träningsvärk som inte var att leka med. Varje gång vi stannade, tog det bara någon minut innan alla leder och muskler stelnat till. Sen stapplade man fram i nån slags ankgång innan musklerna blev varma igen.
Och för er som gått upp för Högkullen, vet att det är brant.. Och långt..
Men vi kom tillslut upp, och bilen stod som tur var kvar!

Sen var jag sjukskriven i två dagar pga sår på fötterna...
Ja..
Faktiskt..
Hade stora vätskefyllda sår på begge lillårna och stortårna, och att få på sej ett par skor var helt omöjligt...

Men trots tidigare erfarenheter bestämde vi oss för att gå året därpå igen.
Men denna gången parkerade vi bilen på Hällekis Camping, och gick åt motsatt håll. Vi hade alltså Hökullen redan första dagen, så den värsta fysiska biten tog vi när vi fortfarande var pigga och inte hade ont någonstans.
Övernattningen skedde vid Lasses Grotta. Ochså ett smart drag, med tanke på vattnet.

Förra året var våra respektive med. Och hade de inte följt med, så hade det inte blivit någon promenad det året. Jag var ju gravid i ett tidigt stadie, tror jag var runt v 10-11 nånting, så jag fick ju inte bära så mycket.

Men i år ska vi gå själva.
Och faktiskt.. Det ska bli skönt. Det är på något sätt en grej som jag och Tina har. Bara för oss..

Och i år är det femte året i rad som vi går! Och med tanke på hur vi hade det första året, är det ett under att vi inte blev avskräckta redan då..
Men nu när man kommit på hur man ska gå för att det ska bli bäst, ja då längtar man!
Så om ni är på Kullen helgen den 22-23 september, och ser två tjejer med stora tunga ryggsäckar, svettiga, kåda på ryggen, pinnar i tandställningen och kottar i kalsongen** ja då är det antagligen jag och Tina ni ser!! :-)

* Karta för er som vill se vart vi går..

* * Det är en sång av Björn Rosenström.. :-) Passar kanske eg inte alls in på oss, vi har ju avrken kalsonger eller tandställning, men det har lixom bliit vår Kullen-sång.. Bara för att den är så kul!!
Kan lägga ut texten här på bloggen nån gång om ni är intresserade. Säg bara till! :-)

Ett erbjudande ni inte få missa!!!

Rävar är söta.
I alla fall rävungar...
Vi har en räv som springer i trädgården.
Fast den räven tycker jag inte om.

Vi har aldrig sett den...

..bara det den lämnar efter sej.

Varje morgon får vi nämligen ta spaden och plocka upp skiten den lämnat!
Den verkar ha utsett vår uppfart till toalett!
Bakom en av bilarna är tydligen ett bra ställe, för där ligger det varje morgon en liten hög!

Måttligt kul...

Så är det någon som vill ha räven så är det bara att komma och hämta den!
Helt gratis!!!

Jag kan t o m bjuda er på kaffe, saft, te eller kanske en whiskey!!
Bara ni tar rävenf*n med er!!!

Kan ni stå emot erbjudandet??