Snart dags igen!! Yeay!!

Om 1 1/2 månad är det återigen dags för min och Tinas årliga tur på Kinnekulle*.
Igår när vi var ute och gick milen så började vi prata om hur vi haft det på tidigare kullen-knallningar.

Som första året te x..
Då parkerade vi bilen på högkullen och gick ner mot Hällekis camping, där vi lagade till vår lunch. En massa änder envisades med att springa runt benen på oss och tigga mat. Inte alls kul, för de var extremt närgångna, och lite folkilskan (i alla fall mot oss..)
Sen fortsatte vi mot vårt övernattningsmål, ett vindskydd i Västerplana. Vi kom fram sent, det ahde redan mörknat, så vi gjorde iordning elden och satt sen och pratade. Vi var helt slut! Det hade varit betydligt jobbigare än vad vi trott! Men vi kom väl in i nån andra andning eller nåt, för vi satt uppe och pratade till klockan var över ett på natten.

På morgonen vaknade jag av ett mindre trevlig besked...
Det fanns inget vatten!! Enligt kartan vi köpt på turistbyrån, så skulle det finnas tillgång till vatten vid vindskyddet, det var ju därför vi valt att övernatta just där! Men tydligen så var kartan felmärk, för det fanns inte en droppe vatten i närheten!
Så nu gällde det att snåla. Vi visste att det fanns vatten vid Lasses Grotta.. En mil bort!! Och vi hade väl ungefär 1/2 liter var tills dess..
Ni kan ju tänka er själva..
Gå en mil i värmen , med en packning på ca 17 kg på ryggen och endast 1/2 liter vatten att dricka...
Så när vi väl var framme vid Grottan, så var det svårt att inte bälga i sej vatten! Fast vi visste att det inte var bra att göra så.. Men vi var ju så törstiga!

Efter maten så forstatte vi den sista milen tillbaka till bilen.. Som ju stod parkerad på högkullen.
Väldigt klantigt visade det sej..
Eftersom vi nu var väldigt trötta, hade skavsår lite här och var, och en träningsvärk som inte var att leka med. Varje gång vi stannade, tog det bara någon minut innan alla leder och muskler stelnat till. Sen stapplade man fram i nån slags ankgång innan musklerna blev varma igen.
Och för er som gått upp för Högkullen, vet att det är brant.. Och långt..
Men vi kom tillslut upp, och bilen stod som tur var kvar!

Sen var jag sjukskriven i två dagar pga sår på fötterna...
Ja..
Faktiskt..
Hade stora vätskefyllda sår på begge lillårna och stortårna, och att få på sej ett par skor var helt omöjligt...

Men trots tidigare erfarenheter bestämde vi oss för att gå året därpå igen.
Men denna gången parkerade vi bilen på Hällekis Camping, och gick åt motsatt håll. Vi hade alltså Hökullen redan första dagen, så den värsta fysiska biten tog vi när vi fortfarande var pigga och inte hade ont någonstans.
Övernattningen skedde vid Lasses Grotta. Ochså ett smart drag, med tanke på vattnet.

Förra året var våra respektive med. Och hade de inte följt med, så hade det inte blivit någon promenad det året. Jag var ju gravid i ett tidigt stadie, tror jag var runt v 10-11 nånting, så jag fick ju inte bära så mycket.

Men i år ska vi gå själva.
Och faktiskt.. Det ska bli skönt. Det är på något sätt en grej som jag och Tina har. Bara för oss..

Och i år är det femte året i rad som vi går! Och med tanke på hur vi hade det första året, är det ett under att vi inte blev avskräckta redan då..
Men nu när man kommit på hur man ska gå för att det ska bli bäst, ja då längtar man!
Så om ni är på Kullen helgen den 22-23 september, och ser två tjejer med stora tunga ryggsäckar, svettiga, kåda på ryggen, pinnar i tandställningen och kottar i kalsongen** ja då är det antagligen jag och Tina ni ser!! :-)

* Karta för er som vill se vart vi går..

* * Det är en sång av Björn Rosenström.. :-) Passar kanske eg inte alls in på oss, vi har ju avrken kalsonger eller tandställning, men det har lixom bliit vår Kullen-sång.. Bara för att den är så kul!!
Kan lägga ut texten här på bloggen nån gång om ni är intresserade. Säg bara till! :-)