Vem snodde tiden?

Fattar inget..


Uppdaterade ju nyss min blogg...
Meeen... enligt datorn var visst flera månader sen!

Likillen var nyss en nyfödd liten bebis...
Meeen... på måndag fyller han tre år!

Jag gick nyss upp ur sängen...
Meeen... nu är det snart dags att lägga sej igen!

Vem i helvete är det som snor min tid???
Jag vill gärna ha tillbaka den, för fortsätter det i detta tempo blir jag ju snart lika gammal som min storasyster som snart fyller 40 år!

Gaahh!!!!

Tröttsamt idag...

Vi ska byta larmoperatör på jobbet (och kommunen) inom några veckor.
Detta innebär att de larmansvariga (bl a jag) har en del jobb framför oss.
Alla som har larm ska registreras om hos den nya operatören.
För min del handlar det om ca 80 personer.
Först är det en jäkla massa pappersarbete, fylla i uppgifter på de som har larm, osv. Dessa uppgifter ska sen faxas till larmoperatören som faxar tillbaka en personlig kod på varje brukare.
Denna kod ska sen programeras in i larmapparaten hemma hos brukaren.

Idag var det då dags att börja fylla i uppgifterna på de som har larm. Ett papper för varje brukare.
Började kl 11:00. Hade 30 min lunchrast. Satt sen tills kl 15:00. 3 1/2 timma.. Inte så länge kanske. Men jisses i min låda vad trött man blev!
Lyckades få ihop 20 st (fick dock lite hjälp av en snäll kollega) på ca 2 timmar.
Slängde iväg dom i faxen och skickade dem till operatören.
Kommer ner i lokalen. Hämtar lite kaffe. Sätter mej vid skrivbordet igen.
-Ah men?! Säger jag högt för mej själv. Faxade jag inte nyss iväg dessa? Vad gör dom här?
Hör en kollega börja skratta.
-eh.. just det ja.. Det är ju inte själva pappret man faxar... *harkelharkel*
(kollegan skrattar nu riktigt ordentligt)

Ok. på´t igen bara.
Börjar fylla i ett gäng papper igen. Går riktigt smidigt tycker jag.
Klockan närmar sej nu 15, och jag känner att jag börjar bli lite stel i nacken. Slänger ett öga på senaste pappret för att se om jag skrivit under beställningen.
Det har jag.. Fast inte med min namnteckning, utan med faxnumret... Tur att det finns tipex!
*suck*
Kanske dags att sluta nu...
Kvällspersonalen är på ingång och jag avslutar det jag håller på med.

Sitter på rapporten och förklarar för kollegorna att jag lyckades knyta ihop X så h*n hann iväg...
*harkelharkel* menar ju så klart få i ordning!!
TRÖTT!!

Blir man så här snurrig efter att ha suttit med papperarbete i 3 1/2 timma, hur ska det då bli på måndag, när jag ska förtsätta med arbetet, och då sitta i 6 timmar??

Nä, nu tar jag mej nog en kvällspromenad.
Bryr mej inte att läsa igenom inlägget. Hittar säkert inga stavfel ändå just nu.. ;-)

Ajöss!

Smarta jag!!

Herman fyller fem på söndag, och det ska firas med kalas i dagarna två.

På lördag kommer några han bästa kompisar från dagis. Temat för kalaset är, inte helt otippat, dinosaurier. :-)
Har fixat tallrikar, muggar, servetter,ballonger, godispåsar, minidinosar som barnen ska få i godispåsarna och en lek; sätt "hornet på dinosaurien" (istället för "sätt knorr på grisen"). Och självklart skickades inbjudningarna med dinokort. :-)
Och tårtan blir ju såklart en dinosaurietårta! Vad annars? :-)

Sen på söndag är det dags för familjen, med far-och morföräldrar och kusiner med familj.
Då har Herman bestämt att han vill ha en sjörövartårta.
Syster Tina hade visat honom en bild på en sån när vi var hemma hos dom en gång, och han fastnade för den.
Kom igår kväll på att jag fortarande inte hade receptet på tårtan! Det hade jag glömt...
Skickade ett sms till Tina som, snäll som hon är, scannade in och mailade över receptet till mej.
Kanon!
Så idag tänkte jag skriva ut det.
Gick inget vidare..
När jag försökte, så vägrade själva receptet och bilden bli utskrivit. Endast det grå som var runt om skrevs ut..
Tänkte om jag istället sparade det i mina bilder och sen skrev ut det därifrån, så skulle det nog funka.
Men inte då.
Samma sak som sist.

Jaha? tänkte jag. Hur ska jag göra nu då?
Visst man kan ju skriva av recpetet för han. Inga problem.
Men jag ville ju även ha bilden på tårtan med också, så jag vet hur den ska se ut. Och det är ju inte lika lätt att rita av..

Tittade mej om kring i rummet,kliade mej i huvudet och funderade så hjärncellerna nästan fick kramp.
PLING!
Jag har det!
Jag tar ett KORT på receptet och bilden!
Japp! Så får det bli!
Tog fram kameran, zoomade in bilden med receptet och tog kortet.
Sen skrev jag ut det, och höll tummarna så de blev blå.

JAA!!! Det funkade! Lite halvtaskig utskrift, men bättre än om jag gjort det för hand i alla fall!
Och jag ser vad det står och ser bilden så jag vet hur den ska se ut!

HA!
Jag är inte så dum som jag ser ut trots allt!! :-)

Var är byxorna??

Hämtade barnen på dagis igår. Plockade ihop deras saker som skulle med hem, ytterkläder, skor osv.
Skulle plocka ihop Theos snuttar, men hans snuttebyxor var borta! De låg inte på hyllan som de brukar!
Panik! Utan snuttebyxor kan han inte sova!
ujujuj....
Jag, barnen och den pedagogen som var kvar började leta. Sökte igenom hela dagis, båda avdelningarna. Men snuttebyxorna fanns inte någonstans...
Pedagogen ringde då en av hennes kollegor för att höra med henne om hon visste något om byxorna.
När hon lagt på luren kom hon tillbaka till oss.. och skrattade?
-Ehhh, han har nog dom på sej! säger hon!
Tittade på Theo. Nä.. han hade inte dom på sej..
Tittar om han har något mer på sej.
Och jo men visst! Under sina vanliga byxor hade han tagit på sej sina snuttebyxor också!

Yes! Helgen är räddad!!

Fyndat!!

I söndags var jag och familjen i Skövde. Började med shopping och avslutade med lek på Stellas.
Köpte mej ett par supergoa jeans som jag kände på mej skulle bli ett par stora favoriter.
Och det blev dom!
Tills de gick sönder...

Jag hade på mej dom på måndagen, i kanske två timmar. Och sen på tisdagen i 1 timma.
När jag hämtat barnen på dagis tyckte jag plötsligt att jeansen kändes lite konstiga. Och det hade jag rätt i! vid ena bakfickan var värsta revan på 15cm!! Inte ens vid en söm! (hade jag sett ut så när jga hämtade barnen tro???)
Blev riktigt sur, så idag ochte jag och familjen till Lidköping.
Tänkte att det säkert inte skulle gå att byta dom. Att de skulle skylla på att det var jag som haft sönder dom, att jag fastnat i något eller så..
Men döm om min förvåning, när kassörskan tittade på jeansen och sa:
-Det är säkert någon som försökt ta bort larmet. Du får kika runt och se om du vill byta till samma eller något annat!
Hämtade mej ett par nya, för jag hade trots allt fastnat för jenasen. Gick fram till kassan igen, och blir än en gång förvånad, då kassörskan säger
-Ja, just nu har vi rabatt på jeans, så varsågod, här får du hundra kronor tillbaka!!
Så jag kanske ska tacka den som försökte ta bort larmet på de andra jeansen, för jag tjänade ju 100 kronor på det!!

Ja, vi var ju som sagt i Lidköping idag.
Förutom byxbyte, så passade vi på att kika lite på rean. Hittade två toppar till mej och en tröja till Jocke.
Skulle sen köpa en overall till Herman och hittade en som passade perfekt, och som dessutom var sänkt med 50%.
Hittade även ett par vinterkängor till Theo, då de han har nu börjar gå sönder. Även de var sänkta med 50%.
Kanon!
Gick till kassan och lämnade fram overallen och kängorna.
Betalar och går ut.
Inser när vi sitter i bilen att det lät väldigt billigt det vi handlade..
Tittar en gång extra på kvittot, och inser att hon aldrig tog betalt för kängorna!
Så där sparade vi 400kr till!!

Så trots dagens shopping tjänade vi 500 kronor!!
Vad ska man hitta på för dom tr0??? :-)

Barndomsminnen...

När jag var yngre (och inte när jag var äldre heller för den delen) var jag inte särskilt bra på tävlingar. Jag var rent ut sagt ganska usel... Kom alltid sist, eller i alla fall långt ner i botten.. Särskilt när det handalde om sport..
Eftersom jag var totalt ointresserad i allt vad sport och tävlingar hette, så gjorde jag ju inte direkt mitt yttersta för att få stå högst upp på prispallen.
Inget som bekom mej något nämnvärt egentligen. Var ganska van, och nöjd, med att vara en förlorare. Någon ska ju ändå vara det, så varför inte jag?

Har väl förträngt de flesta händelser som handlar om tävling, eftersom jag ändå inte varit intresserad av att vinna, men det finns två händelser som etsat sej fast i mitt minne.
Båda händelserna inträffade under mellanstadietiden.

Vi hade idrottlektion och skulle hålla på med friidrott. Just när denna insident inträffade skulle vi stöta kula.
Jag var ju ingen stjärna precis, men jag fick väl iväg kulan en tre meter eller något ialla fall.
JAG var jättenöjd, men min lärare försökte peppa mej, och försökte få mej att stöta iväg kulan ännu längre. Han sa att de stora stjärnorna alltid skrek när de stötte kula, och tyckte att jag skulle testa att göra detta jag med!
Ja ja, tänkte jag. Kan väl testa. Det kan ju inte bli sämre i alla fall!
Sagt och gjort..
Jag tog sats och skrek allt vad jag orkade, samtidigt som jag stötte iväg kulan.
Det visade sej att det visst kunde bli sämre..
Den for iväg som en raket och landade... en dryg meter framför mej....! :-)
Min lärare insåg att jag nog skulle skippa skrikandet.. Jag stötte bättre om jag var tyst. :-)

Men så fanns det en tävling där jag var ÖVERLÄGSEN!
En tävling där jag UTKLASSADE mina klasskamrater!
En tävling som jag faktiskt VANN!!
Om den tävlingen varit med i OS skulle jag varit en solklar tävlande och kanske rent av en OSguldmedaljör!
Jag kämpade på, utan några större problem, och vann med god marginal den tävling vi hade i 4:de klass.
Tävlingen som gick ut på att...











Skala en potatis på kortast tid!!! :-D

Minns inte tiden, man jag var jäkligt snabb ska ni veta!! :-)

Funderar...

Nu när jag har ont i halsen och är jättehes, har jag ju inte kunnat prata lika mycket som jag brukar. (Jättejobbigt, ska ni veta!)
Istället har jag fått fundera på både det ena och det andra.
En sak som jag funderat på är det här med neskräpning, eller man kanske ska kalla det för mat-i-bilfunderingar.

När man är ute och åker eller går, så ser man ju en hel del skräp som ligger på vägen eller i diket och ja.. skräpar.
Skräp som folk slängt ut från fönstret när de är ute och åker.
Vissa saker, som colaburkar, ölburkar, McDonaldspåsar och sånt är ju ändå inte så konstigt att folk äter och dricker i bilen. (Ja, äter och dricker det som finns I burkarna och påsarna såklart!) och sen slänger ut skräpet genom bilfönstret. Även om det faktiskt är förbjudet!
Men så ser man ibland saker som man inte förväntar sej!

Som en tom konservburk som en gång innehållit krossade tomater?? Ehhh... Lagat mat i bilen? Ätit direkt ur burken, sk snabblunch? Råkat få med sej burken istället för.. mobilen?

Samma med mjölkpaket! Vem f*n har med sej ett paket mjölk i bilen? Ok, när man varit och handlat så har man man ju ofta mjölk i bilen. Men hur vanligt är det att man öppnar paketet och dricker ur hela innan men ens kommit hem? Och OM man nu gör det, kan man inte lika gärna slänga paketet i soptunnan när man väl kommit hem?

Nä, ut med det genom bilfönstret bara! Alltid är det väl någon som börjar fundera på vad folk äter och dricker i bilen...

Skyddshjälm?

Funderar på om man skulle ta och skaffa sej en sån där tjusig orange skyddshjälm att ha på jobbet... Hos en av brukarna växer nämligen två stora ekar strax utanför huset. Och vi går dagligen ut med brukarens hund, och SJÄLVKLART ska hunden alltid stanna just under ekarna för att nosa lite extra just där (i alla fall när jag går ut med hunden)Helt ok i vanliga fall, men inte nu.. Nu håller nämligen ekarna på att tappa en massa ekollon, och jag känner på mej att några av dom snart kommer att träffa mej rätt i huvudet! Och det kommer nog att kännas...

Lås ordentligt!

Har en liten tant, som varje gång jag går säger:
-Du låser väl ordentligt?
-Självklart! svarar jag.

Och varje gång undrar jag för mej själv..
Hur låser man ordentligt?
Kan man låsa på mer än ett sätt?
Och hur gör man egentligen när man inte låser ordentligt?

Hoppas innerligt att hon tycker jag låser ordentligt, trots att jag inte vet hur man gör..
Annars lovar jag ju något jag inte håller...

Drömtydning önskas!

Har du lust att tyda mina drömmar? Då har du något att bita i här!
Har den senaste vecka haft två helt sjukt konstiga drömmar!
Vi kan börja med den första, som jag drömde förra helgen.

Jag var på jobbet, men det var någon slags festival där, så det var massa folk, musik och tält uppställda där.
I ett av tälten låg en kvinna som inte verkade må så bra, så jag gick in för att kolla hur det var med henne. Det visade sej att hon ramlat dagen innan, och nu hade lite ont i ett ben.
Jag tittade på hennes ben, och förstår med en gång varför hon har ont! Benpiporna sticker ut!
Rusar in till lokalen för att ringa ambulans, och på något konstigt vis har även kvinnan lyckats ta sej dit. Vet inte hur..
Jag ringer sos men hamnar i en telefonkö. Där får jag sitta i en bra stund innan någon svarar.
När jag äntligen kommer fram, så börjar det åska, och jag känner hur det smäller till i örat.
Släpper telefonen snabbt som ögat, men telefonen får spatt och försöker attackera mej! Den jagar mej runt rummet! Tillslut lugnar den dock ner sej och jag kan återigen prata med sos (som faktiskt stannat kvar i luren!)
Hon på sos frågar om det åskar, och jag hinner precis svara ja, då åskan slår ner igen, och än en gång börjar luren att jaga mej!
Kollegorna som sitter i rummet bryr sej inte alls, utan bara tittar på mej som om detta var en väldig vanlig företeelse från min sida!
När telefonen lugnat sej skyndar jag mej att ta telefonen igen och snabbt som attan säga till operatören vad som hänt och att de genast måste skicka en ambulans till Ardalagården.

Sen vaknar jag, väldigt förrvirrad..

Nästa dröm, drömde jag härom natten.

Jag var på jobbet (fattar inte varför jag alltid ska drömma om jobbet!)
Vi (hela personalstyrkan) stod hur som helst uppradade på en liten slänt (finns inte ens en slänt där i verkligheten) och väntade på en vårdtagare som vi behövde prata med. (nr 20 för er invigda)
Precis bakom oss fanns en häck och i den fanns ett staket av betong.
Plötsigt får jag se hur ett vildsvin kommer rusande mot oss!
Snabb och smidig som jag är (nåja, i drömmen i alla fall) lyckas jag lyfta upp mina ben, genom att hänga på axlarna på de som står bredvid mej.
Så stället för att vildsvinet rusar rakt på mej, rusar den rakt in in häcken och staketet. Den rullar sen stendöd ner för slänten (som alltså egentligen inte finns).

Och så vaknar jag. Förvirrad ännu en gång..

Så,kära vänner! VAD betyder detta???

Barnens rum är klara!!

Så gott som i alla fall..
Pappa har gjort ett mycket bra jobb!! TACK!

Det som är kvar att göra är att slipa golvet, men till det har vi anlitat proffs, och de kommer nästa vecka.

Och sen är det bara att sätta upp golvlister kvar.

Och ja, sen är det bara att flytta in!!

Äntligen!!

Har bott som på hotell de senaste 5 månaderna, men nu ska vi äntligen få tillbaka vårat sovrum! :-)

Visar ett antal före- och efter bilder på rummet som blev 2!

Nästa bildvisning blir när de flyttat in i sina respektive rum! Och förhoppningsvis blir det nästa helg. :-)

FÖRE: Ett rum, ett fönster

EFTER: Två rum, två fönster

FÖRE: Hallen

EFTER: Hallen

EFTER: Hallen, Theos rum till vänster, Hermans rum till höger



FÖRE: Ett stort rum



FÖRE: Ett stort rum

FÖRE: Ett stort rum

FÖRE: Ett stort rum

EFTER: ett mindre rum, Hermans rum

EFTER: Hermans rum

EFTER: Hermans dinosaurietapet

EFTER: Ett mindre rum, Theos rum

EFTER: Theos rum

EFTER: Theos racingbanetapet

Hur gör djur?

Eller "Hur gör fiskar" kanske det borde stå istället..

För det pågår något skumt i mitt akvarie..

Köpte i våras tre Black Molly, två honor och en hane.

Efter ett tag dör hanen. Hittade iof aldrig kroppen, men jag antog att det var just dog som han gjorde, en fisk kan ju knappast bara försvinna från ett akvarie helt obemärkt menar jag! Om den inte hoppar ur, men då borde den ju ligga någonstans på golvet, och det gjorde den ju inte. Och inte kunde den hoppa ur heller, eftersom det inte finns någanstnas att hoppa ur. Om han inte kan gå, fölåt, SIMMA genom glas!

Hur som helst, uppenbarligen hann hanen med att få sitt lilla roliga med honorna innan han dör, för rätt som det var upptäckte vi 6 små svarta yngel.

Vad jag kan se så är det bara honor.

Allt är frid och fröjd.

Ynglen växer och blir tonåringar, eller vad ny yngel kallas när de växer upp.

Men så idag, flera månader efter hanens mystiska försvinnande, upptäckte vi tio nya yngel!

Jaha?

Och hur gick det här till då, med tanke på att det bara är honor kvar i akvariet?

Är en av fiskarna förklädd till hona för att luras lite?

Är det den stora hanen som återuppståt?

Dog han aldrig?

Har han bara gömt sej någonstans, och kommer fram bara på natten, för att få sitt lilla roliga med alla honor, när vi andra sover?

Jag fattar inget..

Kommer nog aldrig bli klok på detta..

Skillnaden mella en hona och en hane är ganska lätt att se, så jag borde ha sett om det fanns en hane i akvariet! På övre bilden är det just en hane, och den nedre bilden är en hona. Håll med om att skillnaden trots allt är ganska stor, även för ett otränat öga!

Förklaring..

Jag har ju varit ifrån bloggande ett tag som vissa kanske märkt. ;-) Men efter en kommentar från goa kollegan som tyckte att jag skulle uppdatera, så tänkte jag att varför inte?

Anledningen till ATT jag slutat, eller tagit en paus, kanske man ska säga, är väl att jag känt att inspirationen helt enkelt har trytit (trutit?äh, skit i stavningen...)
Har väl helt enkelt tänkt att det som hänt varit ganska vardagligt och rent av lite trist att skriva om i en blogg.
Och sen är det ju det här med FB.. Det är så lätt att skriva en statusuppdatering och sen är det klart. Har kännt att det jag vill fått sagt har fått plats inen ramen av antal bokstäver som man får ha där.
Behövs ju inte bloggas då.
Har tänkt att det är väl ändå ingen som är inne på bloggen och läser, så varför ska jag skriva? Visst, många skriver väl för sin egen skull, och det kanske är så det ska vara eller det är väl i alla fall vad folk säger att de gör: skriver i sin egen skull, och skiter i om någon läser/kommenterar det de skrivit.
Men ärligt.. Hur troligt är det egentligen? ATt man ENBART skriver för sin egen skull? Är det inte lika enkelt att skriva i en vanlig dagbok med hårda pärmar, precis som man själv gjorde när man var yngre? många dagböcker blev det på den tiden.. :-)
Nä, ärligt talat så tror jag faktiskt att folk/bloggare, självklart vill ha respons på det de skrivit.
Och när man skriver, vill man ju ändå försöka vara lite rolig och träffsäker, så att folk faktiskt gillar det man läser.
SÅ det jag allså vill säga med det jag skrev för att antal rader sen, och sen svamlade ifrån. är jagg jag helt enkelt tappade inspirationen att skriva, eftersom jag inte trodde att någon var inne på bloggen..
Och det är klat, skriver jag inget, lär ju folk inte läsa något heller för den delen.. (smartskalle jag är..)

Men jag ska göra ett försök att börja igen!
Och ska sanningen fram, har jag nog faktiskt saknat det lite grann, för nu när jag bestämt mej för att börja igen, eller prova i alla fall, ja då får jag plötsligt en massa ideéer på vad jag ska skriva om.
Så det kanske blir några fler poster alla fall!!

Och för att göra det hela riktigt spännande, så ska jag nu inteens läsa igenom det jag skrivit, utan allt får stå i orginaltext, utan rättning av stavfel eller omformuleringar eller annat som säkert hör till en äkta bloggerska!
Ska posta inlägget precis som det är!
Kände att jag kom igång ordentligt med skrivandet, så det ska nu bli intressant att se hur illa jag skriver och stavar i stundens hetta! :-9

tACK FÖR ORDET, OCH KRAM FRÅN MEJ!

Örontjut

Duschade en liten tant på jobbet i dag.
När vi var färdiga och jag öppnade dörren till badrummet gick brandlarmet!?!
Duschade jag henne med för varmt vatten?
Efter ett tags tjutande tystnade det som tur var av sej självt.

Det är väl inte så konstigt..

.. att kombinera köttbullar, makaroner och rödbetssallad? I alla fall inte om man är 4 1/2 år! :-)

Däremot vet jag betydligt uddare (det såg ut som en konstig stavning.. men men) kombinationer som jag har lite svårt att förstå att folk kan äta, och dessutom gilla!
Här kommer en lista på kombinationer jag vet personer i min omgivning gillar att smaska i sej..

* Smörgås med apelsinmarmelad och en skiva leverpastej på (även detta är hermans påhitt..)
* Thekaka med ketchup, leverpastej och aromatkrydda (fyllemat, förvisso, men ändå! urk!)
* Rabarberkräm toppad med en klick.. senap! (grannen, hans fru skvallrade en dag!)
* En sockerkaksbit med en skiva prickig korv på (samma granne som ovan)
* Blodpudding med ketchup (grannen, det också)
* Grynkorv med potatis, senapssås och lingonsylt (släktingar på sambons sida.. och sambon..)
* Hemgjord pizza med ketchup, skinka, ananas, champinjoner, chips med dill-och gräslökssmak toppad med en massa ost.

ok.. Jag erkänner.. den sistnämnda är faktiskt jag och min bästa kompis från mellanstadietiden som kombinerade ihop.. ja, när vi gick på mellanstadiet allstså! (vi hade många konstiga påhitt ihop på den tiden...)
Vi tog allt vi gillade och slängde på en pizza. Blev faktiskt ganska gott, om det inte vore för chipsen.. De förstörde hela anrättningen av någon kosntig anledning..
Fast det ville vi ju inte erkänna för hennes föräldrar just då, utan vi fick vacker smaska i oss den..
Nästa gång vi gjorde pizza skippade vi chipsen... Åt dom efteråt istället. Betydligt godare! :-)
Men vi lärde ju oss av våra misstag, och ändrade kombinationerna lite, till skillnad från vissa andra som envisas med att äta det de kombinerat ihop.
Är det av ren stolthet som de vägrar erkänna att det de kombinerat ihop inte är gott?

Så, fram med det nu!
Vad har DU för udda kombination när det gäller mat och bak?

Rota...

Theo är fortfarande magsjuk.. :-(
I eftermiddag har haft ytterligare 2 diarreér. Jag som trodde det gått över. Han har med andra ord varit magsjuk i 4 dagar!
Klagar för ont i magen emellanåt, äter inget.. Får i honom vätska i alla fall. Det mest "matiga" jag fått i honom sen i lördags, då det bröt ut, är en halv banan, som han åt idag. Annars är det bara välling, nyponsoppa och saft som gäller. Men bara hälften av de portioner han normalt sett skulle dricka.
Konstigt nog är än hur pigg som helst! I stort sett precis som vanligt! Så uppenbarligen får väl kroppen i sej tillräckligt med energi ändå.

Lämnade in ett prov till lab i måndags, då dagis vill veta vad det är som cirkulerar sen en månad tillbaka.
Idag ringde de från vårdcentralen. En del av proverna var tydligen klara, och de hade hittat rotavirus. Så det förklarar ju en hel del om varför det pågår så länge. Och symptomen stämmer verkligen precis på Theo!
Återstår att se om de hittar fler spännande virus i provet. Men jag hoppas inte det. Tycker det räcker med en sort..
Vet väl mer om någon vecka då allt borde vara färdiganalyserat.

Det blir aldrig som man tänkt sej..

Hade sett fram emot en ledig och rolig helg med familjen.
Hade bunkrat upp med smågodis, och skulle såklart avsluta kvällen med att se på Andra Chansen.
På söndagen skulle vi åka till Stellas Lekland för att ägna några timmar åt en massa lek och bus.

Men som sagt.. Det blir aldrig som man tänk sej..

På lördag eftermiddag, vid 16-tiden, höll Theo på att åka runt med sin "gå-bil". Runt runt genom hela huset. Rätt som det är hör man en rejäl smäll och sen ett illskrik! Jag rusar upp från soffan och springer mot där jag tror han är, Ser gåbilen som tippat bakåt, och förstår att han tippat baklänges och slagit i bakhuvudet. Theo syns inte till, det visar sej att han gått åt motsatt håll för att leta efter mej.
Han skriker så mycket att han tappar andan! Och sen kräks han.. Massvis!
Upp för att byta på honom om mej,och då kräks han två gånger till.
Hjärnskakning? är min tanke då.
Ringer 1177, och de råder mej att åka till akuten i Lidköping med honom.
Innan vi hinner åka, kräks han igen.

Kommer till akuten vid 17-tiden.
Där blev vi ganska snabbt hänvisade till ett rum, men där få vi vänta ganska länge innan en läkare kommer. De har ganska mycket att göra..
Han kräks ytterliggar några gånger, men somnar sen av utmattning. Väcker honom med jämna mellanrum för att se att han är kontaktbar.
Men tillslut kommer en läkare, och hon tycker att Theo bör läggas in för observation. På KSS..
Vi får åka ambuans till KSS, men innan vi kommer så lång kräks han igen..
Ambulansfärden gick smärtfritt, och Theo var vaken hela tiden.
Strax före halv elva på kvällen kommer vi fram och upp på avdelningen.
Både jag och Theo är så trötta.
Men innan vi får försöka sova, måste vi vänta på en läkare.
Han undersöker och säger sen att vi kan gå och lägga oss. Fast de kommer att komma in en gång i halvtimman för att mäta puls och blodtryck på Theo.
Så det var den sömnen det..
Theo kräks några gånger till under natten, och däremellan blir vi väckta av nattsköterskan...

På morgonen lyckas han dricka en del vätska, och jag märker att han börjar bli väldigt hungrig, så jag ber om att få in välling.
Theo äter med god aptit, men innan flaskan är slut så kräks han igen...
Då börjar jag fundera på om han kanske helt enkelt fått magsjuka?
Vi blir isolerade på rummet.
Han lyckas sen få i sej vätska som han faktiskt får behålla. Några timmar i alla fall.
Läkaren kommer,och han går på min linje: Att det är magsjuka. Och att det var en ren slump att det började precis efter att han slog i bakhuvudet. Vi får åka hem!
Men då kommer sköterskan och tycker att vi ska stanna tills han kissat. De vill se att det kommer igång nnan de släpper iväg oss.
Han får dessutom feber, så han får lite avedon.
Väntar och väntar i flera timmar...
Och tillslut kissar han! Och har förvisso även diareé, så vi kan konstatera att det är magsjuka. Men vi får åka hem!!! Då har klockan hunnit bli två på eftermiddagen.

Väl hemma kräks han en gång,och har diarré en gång. Men han har druckit lite blåbärssoppa som han fått behålla.
Febern stiger igen, så innan läggdags blir det lite mer febernedsättande.
Och nu sover han gott i sin säng..
Nu hoppas jag på en lugn natt..
Är såå trött...

Lite kallt om fötterna?

Nu är det snart jul, och snön ligger vit precis överallt.
T o m i jobbets leasingbilar.
Ja, det var ju inte så i början på dagen, men efter att vi suttit i den i kanske 15 minuter, så hade vi snö på passagerarsidan.. Inne i bilen alltså..
Varför?
Ja, jag och kollegan åkte glada i hågen ut till en vårdtagare i full fart. Var ju liksom tvungen att gasa lite med tanke på att det kommit drygt 2dm nysnö under natten, och plogbilarna verkade ha tagit sovmorgon.Ville ju inte fastna i en driva mitt i skogen precis. Nä, tvåans växel och full gas!

Hur som haver. Mitt i skogen (jaja, kanske överdriver lite då) så mötte vi plogbilen.. Insåg att det var jag som fick lägga in backen och släppa förbi honom. Gick ju inte mötas där precis...
Sagt och gjort. Kollegan öppnar dörren på passagerarsidan för att guida mej, och jag lägger in backen och försöker smidigt backa tillbaka i mina gamla hjulspår.
Gick väl sådär får man väl erkänna.
Rätt som det är tjoar hon till att "Nu går det inte längre! Vi är snart i diket!"
Tittar på henne, och inser att jag råkat köra aningens för nära kanten, så stackars kollegan har snö halvvägs upp till knäna! Den har lagt sej så fint där på golvet inne i bilen..

Kör frammåt igen, för att försöka hamna rätt, och tillslut lyckas jag få till en smidig backning och kunde släppa förbi plogbilen.

Undra vad han tänkte egentligen..
Att jag var extremt skicklig med att backa i snön, eller att jag borde stannat hemma...

Blivande testpilot?

Ja man kan ju alltid hoppas i alla fall!!
Min kära kusin Annie anmälde oss!
Hoppas man får chansen att testa!

Kommer dom i år?

Vid den här tiden varje år brukar vi invaderas av de där jäkla små tripsen..
Fasar för att det ska bli så i år också..
Än syns dom inte till, inte ens en liten enda.
Tänkte häromdagen att kanske vi slipper dom i år!
Så härligt om det blir så!
Tänk att kunna vistas utomhus, att kunna ha dörrar och fönster öppna om vi vill!

Men så slog det mej..
Allt är ju försenat i år, pga den långa vinter..
Tänk om det även gäller tripsen??