Ja ni kan kalla det va f*n ni vill!!!
Tänkte i alla fall tala om för er varför jag är som jag är, och inte som jag borde!
Jag har fått ta emot många smällar i mitt liv.
Och när dom träffar mitt i huvet, ja då e det inte kul.. Alls...
Det verkar som en del av smällarna har reducerat mina hjärnceller något..
Jag är dock inte ALLS lika IQ-befiriad som han i den förra bloggen!! Långt ifrån!!
Men jag har mina stunder då saker och ting liksom inte alls blir som jag tänkte...
Ska inte gå in på detaljer...
Som tur är så inträffar dessa stunder av tillfällig förvirring oftast när jag är ensam...
(jag sa OFTAST!!!)
Börjar när jag var liten och oskyldig och vi skulle åka på semster till Polen. Heela familjen var med.
På den tiden hade man inte någon bilstereo, utan ville man lyssna på musik fick man antingen sjunga själv, eller också släpa runt på en vanlig hederlig kassettbandspelare.
Vi hade ju självklart med en på denna resa.
Eftersom jag var minstingen i familjen så var min placering i bilen i mitten..
Tina satt till vänster om mej och Helena satt till höger.
Bandspelaren hade Tina vid sina fötter..
Fast rätt som det var så ville hon inte ha den där, utan skulle ställa den på hatthyllan bakom oss istället.
Hon svingade upp den och..
*Schdonk*
Japp.. Hon fick in en riktig fullträff i pannbenet!!
MITT pannben!!
Men det gick ju över...
Tills hon fick för sej att hon skulle flytta ner den till golvet igen...
*SCHMACK*
Jaha.. Ja där va visst mitt huvud i vägen igen...
Så där höll hon på..
Upp..
Ner..
Upp..
Ner..
Och varje gång lyckades hon träffa mej i skallen!!
ONT gjorde det efter ett antal smällar!!
Resten av resan är mest dimmigt.... ;)
En annan resa gjorde jag tillsammans med kusinen Annie och hennes familj. Då var jag 14.. En bussresa till Italien.
Jag och Annie delade rum (såklart!!) och mitt i natten vaknade jag av att jag behövde gå på toa.
Halvsovande smög jag försiktigt upp för att inte väcka Annie. Tassade på tå till toan och..
*SMACKEBANG*
AAAJJJJ!!!
Annie vaknade såklart...
- Vad gör du?? undrade hon förrvirrat..
- Jag glömde öppna dörren.. fick jag ju erkänna.
ONT gjorde det!! Och ont hade jag dan efter också...
Dumma dörr som inte fatta att den skulle öppna sej när jag närmade mej..
Så om ni nu nån gång tycker att jag beter mej och pratar lite konstigt så säger jag bara:
DET ÄR TINA OCH DEN DÄR TOADÖRRENS FEL!!
8 har lämnat spår..:
Ha ha! Den där toadörren hade jag nästan glömt. Tack för att du påminde mig :)
Vessego!! Det va så lite så!! :D
Ja men f'låt då... men man kan ju helt klart konstatera att småsyrror ALLTID är i vägen...!
:-D
Jo du Tina det ska gudars veta....de var alltid det största bekymret...alltid e de ivägen *småsyrrorna*...
Fast nu e de ju kanon att umgås med så man ska ju allt vara gla att man har dem.
Å du Suss lär dig ducka :P
Kram Annica
Fan.......... har du ett sånt stort huvud att det alltid är ivägen?????
Då undrar jag hur det ska gå nu, då du har både stort huvud och är stor och tjock!
(HAhahahahahahahahahaha!!!!!)
Ärligt: jag menar att du har minst ett PAR, tre, fyra, fem, sex, sju.... frislag på din lede syster - Tina.
Go go go go...
=D
Tina: Hrmpf... Jag är INTE i vägen!!
Annica: Nu har jag lärt mej ducka!! För det mesta i alla fall.. :)
S-man: Huvet har krymt till normal storlek igen.. :) Och Tina lär få passa sej.. hehe..
Varje gång man kommer in här så får jag skrattattack...du skriver så kul Suss.
Skillnaden mellan Jocke å dig är att han fixade bulorna i huvet själv..å du fick hjälp..;-)
ja...du har inte haft det lätt du:)tror tusan att du är som du är...vem kommer bäbisen att brås mest på???Fortsättning följer hoppas jag Kram till dej och bäbin:)och pappan också då:)från Carola "lite av varje"
Skicka en kommentar