Det känns...

... i benen idag...

Visst, jag är ute och går en hel del med Herman, men det blir ju inte så länga sträckor. Brukar bli runt 2,5km åt gången.
Och sen sej ut på en milknatning uppe i Rådaskogen, när flåset är i botten, och benen inte så värst tränade, ja då känns det!
Antar att man får skylla sej själv, men jag hade allt tänkt att jag skulle få lite tyck-synd-om-mej tankar i alla fall!! :-)

Ja, jag och Tina kom då äntligen iväg på vår promenad.
I 25 graders värme, strålande sol och med varsinn flaska vatten började vi gå.
Härligt!
Fast varje backe kändes..
Det var väl en rätt händelselös promenad.. Vi babblade ju på som vanligt om ditten och datten.
Började flina åt en händelse som inträffade under en annan promenad:

När vi gick i godan ro, hörde vi plötsligt hur det började bröttla ute i skogen..

Och ut kom en tant!

Men rollator!!!

Att inte vi bröt ihop!! Ja det gjorde vi ju antagligen.. :-)

Vi funderade på om hon tittat på utsiket över sandtaget,

Eller om hon rymt från äldreboendet..

Eller kanske letade hon svamp??

Ja, det får vi ju antagligen aldrig reda på, eftersom vi aldrig frågade henne..

Åter till gårdagens promenad..
Som sagt, en ganska händelselös promenad.
Några döda små möss lite här och var.
En massa hurtbullar joggade förbi oss titt som tätt.

Efter att ha gått drygt hälften av milen, så började det låta lite.
"tyyt tyyt, tyyt tyyt"
Tina skrek till, satte handen för munnen, spärrade upp ögonen, backade några steg och tittade sej förvirrat omkring.

- VAD VAR DET???
- Ehh, jag fick ett sms, sa jag och flinade.
- Jaha.. Jag trodde det var nåt från skogen.. En stor uggla eller nåt..

Sen var hon tyst.. Var tydligen helt chockad...
Hehe..

Lite stolta är vi faktiskt!
Trots att vi är superotränade, så gick vi milen på samma tid som vi gjort när vi var tränade!!
1 timma 45 minuter!
Duktiga oss!! :-)

Efter promenaden åkte vi till Sandbäcken och tog årets första bad.
Det var inte varmt...
Men nu är det gjort!